Jag är tacksam för:

• att jag är drogfri
• att jag kan känna.... även när det gör ont
• att jag inte låter mig styras av rädslan hela tiden
• att jag har fått ett telefonnummer till en tillfrisknande kvinna (en till människa som vill vara med mig, vilket mirakel)
• att jag vågar vara mig själv, med fel och brister
• att jag inte agerar ut på alla mina karaktärsdefekter
• att jag kan vara ensam
• att jag tycker om mig själv (ibland älskar jag mig själv också, men inte alltid)
• att jag kan ge och visa kärlek

Har tillbringat fem dagar tillsammans med K. Fem dagar med lycka. Kärlek. Närhet. Lugn. Sinnesro. Trygghet.

Att få ligga med hans armar runt mig på kvällen, vakna av att vi ligger så på natten... det är kärlek.

Efter förra helgen så skrev jag om att jag tyckte det kändes jobbigt att åka ifrån K. Samma sak var det igår när det var dags att åka, fast mycket värre. Jag ville ta med honom hem till mig. På riktigt.

Han finns i mina tankar dygnet runt. Kan komma på mig själv med att fnissa åt hans tokiga skämt, åt hans underbara humor... Kan se hans miner framför mig som han gör i vissa situationer. Kan höra hur hans tonläge ändras när han blir allvarlig. Kan se hans stirrande och frånvarande blick som kommer när han är påverkad av stress. Kan se hur han skvätter ner halva köket då han diskar. Kan se hur han ligger där och sover på nätterna, höra hans lugna andetag. Kan se framför mig hur han sitter ute på balkongen på morgonen och röker två cigg samtidigt som han smuttar på det varma kaffet (som han alltid dricker ur ett glas).

Ser detta framför mig alltsom oftast, och jag älskar det. Påminns om att jag är världens lyckligaste kvinna som får ha honom i mitt liv.

Igår sökte jag ett jobb i staden där han bor. Fick bekräftelse idag på att dom har tagit emot min ansökan, och jag hoppas dom ringer under veckan så jag får komma och visa vem jag är och förhoppningsvis börja jobba där snart.

Imorgon ska jag in till min hyresvärd för att säga upp min lägenhet. Sen har jag tre månader på mig att hitta nytt boende - och jag har full tillit till att vi kommer att ha bostad efter dessa tre månader.

Jag är på väg. På väg mot livet.

Jag känner mig liten, trött och lättpåverkad... Skulle vilja ha en kram, ligga tätt intill och bara få vara liten en stund. Det hade varit fint.

Jag är snäll mot mig själv just nu. Stannar kvar i det som känns, affirmerar och... har ont. Men det är okej.

Jag känner tillit till att morgondagen kommer bli bättre. Nu väntar jag på att min ä... relation ska ringa, sen blir det sängen. Börjar jobba kl 7 imorgon och måste vara pigg då.

Jag är värdefull.

Jag kan bekräfta mig själv.

Jag har behov.

Jag tillåter ingen att göra narr av mig.

Jag har tillbringat helgen tillsammans med min kärlek K, i Norrköping. Det var en väldigt lugn helg, precis vad jag behövde efter en veckas slit på jobbet...

På lördageskvällen så agerade jag ut kraftigt på mina karaktärsdefekter och jag skäms när jag tänker på hur jag kan bli.... när jag är rädd och osäker.

Vi stod utanför ett möte, på parkeringen, det var bara han och jag. Ville ha närhet och fick inte det.

Det som hände var att jag kastades tillbaka i tiden, till mina tidiga tonår... Då jag var tillsammans med män som inte ville visa våran relation av någon anledning. Jag dög åt dessa män i en lägenhet med stängd dörr när ingen annan såg på. Jag nöjde mig med det, jag lät dem behandla mig hur dem ville, bara jag fick lite bekräftelse och närhet...

Ja, det var det som kom upp i mig i lördags utanför mötet. Min första tanke var att han inte ville visa våran relation på någon, att jag bara dög åt honom när vi är ensamma.

Jag betedde mig på ett sätt som inte är okej, jag klev ner på en tre-årings nivå tror jag... Det kändes som det iaf.

Förlåt för det K.

Igår när jag åkte hem från Norrköping kände jag mig lite låg. Det är så himla jobbigt att åka ifrån honom när helgen är slut.

Önskar att vi kunde bo närmare varandra, i samma lägenhet hade varit väldigt bra *ler*

Om vi bara kunde komma fram till hur vi ska bo, så är jag redo att flytta idag. Typ.

Men jag har tålamod. Jag har tålamod. Jag har tålamod. Och tillit till att det blir på bästa möjliga vis inom snar framtid.

På torsdag ska jag lämna över mitt sjätte steg till min sponsor. Nervöst, men skönt. Vi har satt en tidsgräns på två timmar, behövligt och helt underbart.

Tack för mig.

Det var någon som sa till mig i början av mitt tillfrisknande att jag skulle ge det här programmet en ärlig chans... Jag skulle göra så som ni andra har gjort för att tillfriskna; jobba i stegen, be till min högre makt, göra service, ta hand om nykomlingarna, ha sponsor som jag använder mig av, vara sponsor och ge tillbaka det jag hade fått o.s.v
Jag skulle göra detta under 5 år, och om jag sen ville använda droger så hade jag gett NA en ärlig chans... och om jag inte ville ha NA då så kunde ja prova någonting annat istället.

Det har inte riktigt gått fem år än, det har gått ca 4 år och 10 månader, men jag känner att jag vill reflektera lite över hur mitt liv har blivit sen jag kom till NA.

När jag kom till NA var jag en livrädd liten tjej på 18 år. Innan jag kom till NA hade jag gjort allt för att någon skulle se mig, höra mig och bekräfta mig... Även om det var destruktiv bekräftelse, så var det mycket bättre än ingenting.
I det liv jag levde som aktiv fanns det många som bekräftade mig, för vad jag hade eller hur jag såg ut... Det var jäkligt sjukt.

Jag hatade mig själv, och det absolut värsta jag visste var att vara i mitt eget sällskap. Även om jag hade tryckt i mig mycket droger så klarade jag inte att vara själv särskilt lång tid, jag var alltid på väg till någon som jag fick vara med.

När jag kom till NA var jag väldigt trasig. Den lilla flickan i mig sökte fortfarande uppmärksamhet, ville vara omtyckt... Tack och lov, så fungerar NA så att jag inte behöver ge er någonting för att få vara med. Jag får vara med så länge jag har en önskan om att vara drogfri, och det hade jag.
Sakta men säkert insåg jag att jag är en värdefull människa som kan vara omtyckt för den jag är, inte för vad jag har eller hur jag ser ut. Jag behövde inte hoppa i säng med er för att ni skulle se mig.

Idag är jag 23 år. Jag kan stå framför en spegel, titta på mig själv och se en vacker kvinna som har liv i ögonen... Jag kan säga till mig själv att jag är en värdefull kvinna som är värd att älskas och att jag duger precis som jag är.
Den lilla flickan i mig kan jag ta hand om själv. När hon gör sig påmind, kan jag ta henne i handen och säga att hon kan vara lugn, berätta att jag älskar henne. Inte varje dag kanske, men ofta... Det blir bättre och bättre.

Så, för att reflektera om mitt liv innan NA, och efter att jag kom till NA... Jag vill inte vara utan NA. Jag vill fortsätta respektera mig själv. Jag är värd att ha det bra. Jag är värd att må bra.

Jag har fått många sidovinster sen jag börjde tillfriskna...
Har en underbar dotter som får, och vill, bo med mig.
För lite mera än fyra år sen fick jag min första lägenhet där det står mitt namn på dörren.
Jag har skaffat mig en utbildning och håller nu på med en till utbildning.
Jag har ett jobb som jag älskar, och mina kollegor berättar ofta att jag gör ett bra jobb.
Jag har mitt körkort kvar efter att ha lämnat prover för det och jag har en egen bil som jag köpt för sparade pengar.
Jag är tillsammans med en man som jag tycker väldigt mycket om, och jag har inte lämnat honom p.g.a rädsla för att han ska lämna mig.

Så, jag väljer att fortsätta med NA. Jag väljer det för att jag är en värdefull kvinna som fötjänar att leva ett liv med kärlek.

Tack för mig.
Kram till alla som vill ha.

Hej mina vänner!

Nu var det ett tag sen jag bloggade... Men det är okej. Det har hänt fruktansvärt mycket sen senaste inlägget.

Både saker som får mig att känna glädje till livet och saker som gör att jag låtit mig styras av rädsla.

Positiva saker:

• Jag hade mannen som jag har en kärleksrelation med på besök under några dagar (var mysigt nästan hela tiden)
• Jag har fått lära mig vilka vänner som verkligen ställer upp när jag behöver det (någonting positivt, hade flera vänner än jag kunnat ana)
• Jag TROR att jag börjar förstå hur svårt det kan vara att sluta röka (så sluta inte röka så länge du är i närheten av levande varelser)
• Jag har umgåtts med nyfunna vänner på ett avslappnat och lättsamt sätt (mycket positivt, jag behöver inga flera energitjuvar i mitt liv)
• Jag har regelbunden kontakt med min nya sponsor och törs ringa henne vid behov (helt otroligt, jag visar mig verkligen sårbar för henne)
• Jag träffade Micke Aktiv igen och blev påmind om hur fantastiskt bra jag har det (har bostad, pengar till mat och räkningar och känner glädje och tacksamhet varje dag jag vaknar)

Mindre bra saker:

• Jag har haft konflikter med mannen som jag har en kärleksrelation med (och det var jobbigt)
• Jag har låtit mitt mående påverkas av andras mående och förhållande till mig (mycket illa, nar-anon nästa?)
• Jag har låtit mig styras av rädsla istället för av kärlek i många situationer (det är inte så jag utvecklas)

Okej, några av sakerna som känns närmast att "dela" om. Just nu så känner jag mig väldigt lugn om jag jämför med hur det har varit de senaste dagarna, sen i onsdags kväll...

Jag hade iaf ett mycket fint samtal häromkvällen med en av K:s vänner där jag fick ventilera mig lite och fick kloka råd i hur jag ska ta hand om mig själv i det här. Igår pratade jag med en av mina vänner och fick samma kloka råd av henne... Jag har det fint. En hel gemenskap med vänner, som vill mig väl bara jag ber om hjälp och visar mina svagheter och visar mig sårbar.

Tack för att ni finns och bjuder på er själva.